Det var längesedan som en fyrklöver korsade min väg. Satt ute på altanen och scannade lite lätt genom klövern. Ingen fyrklöver i sikte. Men så lätt hade jag inte heller tänkt att det skulle bli. Fortfarande ingen fyrklöver funnen. Kan man verkligen söka lyckan, och om man nu skulle finna den, vad har man då att förvänta sig? Det är lite komiskt hur man försöker skaffa sig tur. Jag knackar på digitala ur tre gånger när dom står i fas med varandra, 10:10, knack knack knack, 11:11, knack knack knack, 12:12, knack knack knack, 13:13, här ställs jag inför ett dilemma, 13 är ju otursnummret men att knacka tre gånger ska ju bringa tur, vad ska man göra? En annan grej, som jag själv börjat med är att jag får önska mig något om alla tre vagnar på tunnelbanan bär namn på folk jag känner. T.ex. _[Jennie]-[Katarina]-[Ellen]_ En fullträff och jag får önska. Sen har vi det här med att ta i trä, när man har föreställt sig ett hemskt scenario eller dylikt som kan inträffa och antagligen kommer göra det eftersom man tänkt det, som att ens tankar skulle kunna styra verkligheten. Så för att avvärja detta från att ske tar jag i trä. Förut hade jag en idé om att jag var tvungen att ta i tre olika träslag. Ett givet var att ta mig i pannan, träskalle. De andra två kunde bli svårare beroende på vart jag befann mig. Hade jag tur så hade jag en blyertspenna av trä och någon form av papper med mig. Kände jag mig osäker över mina träval så brukade jag ta i ett fjärde, bara för att gardera mig, utifall att något av de andra inte skulle godkännas. Vem som nu har som uppgift att sitta och bedöma ens val av trä, det har jag inte den blekaste om. Man vet att dessa små ritualer inte spelar någon roll och är idiotiska men man vill ändå vara på den säkra sidan och man försöker desperat ta alla tillfällen som ges i akt för att, kanske, få lite tur. Gör detta mig till en idiot, eller betyder det att jag är en drömmare, en människa med en gnutta optimism i mitt blodomlopp?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar