Staden som står still

Satt vid frukosten och läste DN och artikeln om planerna på bygget vid Norra stationsområdet (inte denna artikel men den visar lite vad jag snackar om).

Jag blir så trött på denna motsträvighet som förekommer, det får inte byggas högt och nyskapande, allt ska se ut som det alltid gjort, man får inte förstöra den vackra staden. Men en stad som alltid ser likadan ut och aldrig förändras är en stad som står still. En stad ska väl följa med i tiden och spegla olika tidsåldrar? "När Stockholm blir en miljonstad kan vi inte planera som om det vore Bullerbyn", haha! Om vi nu ska föröka oss så måste vi också kunna bygga på höjden, så att vi alla får plats. Vill vi sätta Stockholm på världskartan så måste staden få förändras. Det handlar inte om att spränga bort det gamla fina, utan det handlar om att utveckla staden.

Sedan tas det här med barnen och barnfamiljerna upp också, "Det finns inget barnperspektiv." "Det blir otroligt höga, smala gårdar och väldigt svårt att få ner ljus till förskolorna." Men herregud, barnfamiljerna får väl bo där det är lämpligt för barnen att bo. Vi är inte alla barnfamiljer, vi vill också kunna bo någonstans. Varför ska barnen ens tvingas bo i innerstaden bara för att deras föräldrar vill bo där för att det är status. Låt barnen bo mer fritt, i lugnare förorter med nära till natur. 

Stockholm är redan en tråkig stad, låt den leva, låt den förändras, skapa nya stadsdelar, låt klubbar/barer hålla öppet längre. Kör tunnelbanan enligt helgtrafik på onsdagsnätter. Stäng inte ner staden klockan ett!