Confession

Har 25 sidor tysk litteratur att plöja, men jag kan ej finna ro, vet att om jag inte gör det nu kommer det att vara skitjobbigt imöra. Men istället tycker jag synd om mig själv och tycker att det är bra mycket annat nu och att jag inte ska behöva må dåligt. Självdisciplin är alltså lika med noll, jag har funderat på att hoppa av tyskan, det är aldrig för sent att ge upp, så känns det. Men det vore FAIL att hoppa av nu.

Jag saknar gymnasiet fruktansvärt mycket, det var klart mycket ångest på den tiden med, men det var ändå annorlunda. Man hade sina vänner som man alltid hängde med, köpte en kaffe hos Kemal och satte sig ute på skolgården, tog en cigg, pratade om de senaste Despan och Greyan avsnittet. Hade upplyftande teaterlektioner, man hade ett liv helt enkelt. Ett fast schema, man hade något att göra varje dag.

Vad gör man idag?
Går upp, slösurfar, sitter och uppdaterar facebook i hopp om att något ska ske fast man vet att det inte kommer göra det, och om det väl gör det så är det ingen glädje i det, och om det skulle finnas någon glädje i det så varar den i ett fåtal minuter, sedan är man tillbaka på ruta ett. Sedan brygger man kaffe, dricker ett glas ProViva, tar en cigg, försöker lägga upp en plan som sedan går i stöpet. På kvällen sitter man och tar ett glas vin och en cigg och dagen är passé. Ser inte dagen ut som sådan så jobbar man, eller går i skolan. Någon dag bjuder på trevligt PH eller Shopping men även de goda stunderna har en ände och så återgår allt till sitt.

Jag har bara ett liv, man vill göra det bästa av det men då slår det fel och man sätter press på sig själv att leva och vara glad och försöker skapa något omöjligt. Man borde kanske inse att ingenting egentligen är bortkastat och att livet har sin gång helt enkelt. Alla stunder har sin tid och för något med sig. Jag vill inte bry mig om något men när det väl kommer till kritan så bryr man sig ändå om allt, hela tiden. Man vet att allt är meningslöst men ändå fortsätter man att kämpa för att genomlida det meningslösa. Det är ganska svart och vitt, man har i princip tre alternativ. 1: Man lägger sig ner och dör. 2: Man super och drogar sig för att slippa. 3: Man lever, försöker skapa en behaglig tillvaro och strävar hela tiden efter förbättring. Detta mina kära medmänniskor, detta är livet.