Måndagen den 13:e Juli, förmodligen den längsta dagen i mitt liv.

Med två timmars "sömn" i bagaget, lämnar jag och Jen hostelet klockan 10 för frukost på andra sidan gatan. Båda exhausted och ett flertal timmar framför oss att slå ihjäl innan hemfärden.

Efter frukost haltar vi båda iväg, sökandes, efter en säng eller liknande. Något man kan lägga sig ner på och vila. Vi köper vatten och bestämmer oss för att sätta oss på ett tåg och åka ringlinjen, runt och runt och runt. På väg mot tåget entrar vi istället ett café. Med varsin islatte sitter vi istället kvar, samtalandes om diverse ting och ser minutvisaren passera varv efter varv. Vid det här laget har våra sista slantar runnit ner i magen och vi beger oss tillbaks till vårt forna hostel för bagage och en snabb uppfräschning, Wash N' Go!

Efter att ha lyckats klämma ut en sista 10€ sedel ur bankomaten, sätter vi oss ner för att äta vår sista måltid. Blir även där sittandes i timmar och är tvugna att försäkra om oss att kranvattnet verkligen är, gratis. Till slut är det dags att bege sig mot flygplatsen. Ciggen har börjat sina och vi innehar nu 2,48€. Det saknas 0,12€, och då händer det, under en berlinsk selecta-automat finner Jen en 20 centare. HALLELUJA! Slumpen är god ibland.

Anländer slutligen till Ryttarvägen 02.39, då har det gått över sju timmar sen vi satte oss på S-bahn. Själva flygningen tar drygt en timma. Jag hoppar in i duschen det första jag gör. Kastar i mig en skål makaroner och somnar sedan. Tre timmars sömn, på soffan, då min säng, mycket passande, var utlånad till syrran med familj.. tvingade mig upp igen kvart i sju för att gå till jobbet. Där allt jobbar emot en..

Nu ligger jag iaf i min säng och ska sova, så länge jag behagar. Dom två senaste veckorna har överlag varit fabulous, det har gått så fort, hänt massor, känns som en evighet.