Skulle gå och lägga mig igen, vilket jag gjorde, men har inte sovit en blund. Nu ligger jag istället i sängen såhär svettig och äcklig och ser solen skina utanför fönstret, men det ser ändå ut att blåsa ganska rejält. Ett godkänt skäl till att ligga inne, eller?
Naglarna har växt sig alltför långa, och jag borde således ta det där fotbadet jag lovade mig själv, för exakt en vecka sedan.
Men är det inte såhär det blir, en slags försvarsställning man intar? När man inte har några pengar, när det är mycket tankar. Man vill begrava sig i sin säng under täcket och kudden, men när man väl gjort det så vill man inte ligga där. Är absolut inte deprimerad, mår riktigt fint. Och jag bröt isoleringen både i fredags och lördags med parkhäng och utekväll. Detta tack vare generösa vänner, tack!
Det är lätt att låta timmarna bara passera, det gäller att finna sig i att det är k att bara vara. Ska absolut inte gå till överdrift men man får inte hänga upp sig på en dag utan att ha uppnått konkreta resultat. Värdelöst att jämra sig och lägga tid på att ha ångest över att man slösat en hel dag. Jag ser det inte som slöseri, det är nödvändigt!
Nu är jag dock inte sugen på att ligga här i mina egna kroppsvätskor längre, jag ska duscha, klippa naglar och sen ge mig ut till dom friska vindarna och låta dom föra mig vartän dom behagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar