Upplevde en av de längsta arbetsdagarna idag, rent psykiskt så att säg, på mycket länge. Att städa bland almanackorna är en neverending story, och en fruktansvärd besvikelse, när man äntligen är klar så tar det inte lång tid förrän det är förstört. Därför gick jag idag alltid med sänkt blick förbi, för att slippa se.
Kan man lita på tekniken, kom smset fram? Vågar inte skicka nå mer, vill inte framstå som något jag kommer ångra bittert. Ännu ett spel, jag tror jag lägger mig redan nu, så man slipper besvikelsen.
Är ensam hemma och har haft egenmys, härligt till en början men sen känner jag mig bara oerhört ensam, herregud. Kan man inte bara njuta, kan det aldrig få vara bra så?
Anzie har lämnat Facebook, det känns oerhört tomt. Allt du nånsin kommenterat och skrivit är borta, det känns fan som om någon dött. Hoppas du hittar tillbaka igen.
03 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar