Tänder kvällens sista cigarett

Det må vara billigt men förjävla trevligt att sitta och röka inne på rummet med fönstret öppet, känna vinden svepa in och den sovande staden uppenbara sig. Tid att fundera och gräma sig över framtiden. En oviss framtid, Tusen möjligheter men samtidigt lika många hinder. Dålig tajming, som alltid. Förbannat tråkigt och inget nytt under solen. Att fly är väl knappast vägen till lycka men vad ska man annars göra. Desperat och jävligt. Med vetskapen om att detta skepp kommer segla vidare oavsett handling från vederbörandes sida. Samtidigt känns handlingen, i detta ögonblick som det mest avgörande. Så många vägar att gå men bara tillräckligt med tid att på en enda vandra. Finns det verkligen en skatt vid regnbågens slut?