Morgonskav

När man är född och uppvuxen i en liten by i norrland så är man väl medveten om vad avstånd innebär. Att man sedan blev förflyttad till förorten Vallentuna var ju en klar förbättring men fortfarande en påminnelse om avstånd. Sedan har man uppgraderat sig ytterligare till Gärdet men känner fortfarande till avstånden. Jag har inga problem med att pendla, det har varit en naturlig del av mitt liv sen tidiga år. Jag har inte direkt valt det mest strategiska när det kommer till avståndsbekämpning gällande skola och arbete. Jag gick skola i stan när jag bodde i Vallentuna, jag jobbar i Vallentuna och Åkersberga när jag nu bor på Gärdet. Jag lider inte särskilt av det. Ibland kan det dock kännas tungt. Som t.ex. när man jobbat natt och ska ta sig hem på morgonen. Det är det fullt på tåget och folk står och trängs. Nu har jag tröttnat ännu mer på SL, känns mainstream att känna agg mot SL, men men. När tänker dem inse att det krävs fler än tre vagnar i morgonrusningen? (Och när tänkte man fixa realtidstavlan på värtavägen?) Denna trängsel gör det omöjligt att slappna av och försöka sova en stund.


Solen skiner och det ser ut att bli en fin dag, men jag får snopet gå till sängs. Ibland ter sig saker inte som man önskar.